Rymma från familjen

Läget just nu är så här. Norovirus you know, det tycks vara ett väldigt smittsamt sådant just nu. Sedan i tisdags har vi en efter en fallit offer, suttit inomhus och levt ohälsosamt tätt inpå varandra flera dagar i sträck. När barnen börjar vara som våra, 4 och 6 år så är fem dagar hemma i längsta laget. De bokstavligen klättrar på varandra, bråkar och skrattar om vartannat.

Då är det skönt att smita ut för att städa växthuset, så lite och vattna. Andas. Jordas. I växthuset var det plusgrader och spindlarna hade vaknat.

Växthuset är inte sönder i bortre änden, det är en vädringslucka som jag funderar på om jag borde hålla öppen för att inte riskera att det börjar gro alltför tidigt det jag har sått i växthuset. Det blir fort +20 grader bara solen skiner en vanlig dag redan nu.

Det är inget som gror i växthuset nu. Inte ens vintersallaten överlevde av någon konstig orsak. För dåligt skyddat kanske, nästa vinter får jag sätta fiberduk över och packa in lite bättre. Den gången jag övervintrade vintersallat kan ha varit en mildare vinter när det räckte med ett enkelt plastlock. Jag kan inte se någon annan orsak till att alla vintersallat bara dött bort.

Under snön i växthuset sådde jag sockerärter, rödbetsblast, mangold och sallat. Det är alltid lite experimentiellt att så utomhus, men det blir inte värre än att man får så om. Kepparna är grönkål som får stå kvar eftersom den brukar skjuta ut nya blad ganska tidigt på säsongen.

Inomhus spirar det desto mera och det är de här småttingarna som ska ge oss kål att äta redan på våren och försommaren. Det grodde på en gång när det grodde, från noll grönt till det här.

Som tur är vi friska nu och kan återgå till vardagen med dagis och jobb imorgon. Puh!